Slutade med allt som heter gymnastik och cheerleading för 2 år sedan, men får då och då för mig att kolla upp min vighet (dvs max 3 gånger per år) och spagaten verkar vara kvar med tanke på att jag inte ens hade värmt upp innan bilden togs. Undrar om jag ska börja stretcha igen? Allt är ju trots allt inte förlorat än!

                     idag

   DM i mars, 2008. 

Det är så sjukt hur man binder sig till träning snabbt. Jag gjorde min sista tävling i maj 2009 och sen dess har jag inte lagt en endaste tanke åt träning. Jag brukade säga att det är jobbigt, onödigt, tar tid, tråkigt och att det är fult med muskler när andra frågat varför jag slutade och hur det kommer sig att jag inte saknar det. Jag har helt ärligt inte saknat det, inget, inte ens min överdrivna vighet har jag saknat. Att tänka på träningar fick mig att bli anfådd. Alla mål som man hade och var tvungen att nå upp till, så mkt som man kämpade och förbjöd sig själv att göra. Mental stress.

Sen en vacker dag för 8 dagar sedan drog en väldigt fin Madde ut mig och jag ställde bara upp för henne, så att hon skulle slippa springa själv. Hade inga förväntningar överhuvudtaget på mig själv. Visste bara att jag skulle orka 500 meter max. Men jag sprang 2 km utan att stanna och där fastnade jag. Det är ju så himla skönt att springa, kämpa, känna sig anfådd, ont i låren.

Ska fixa till formen lite nu, sen nöjer jag mig och ska lata i 2 år till hahaha. Nej, men jag saknar mina tränade lår och min stora röv, jag gör verkligen det! Däremot vet jag att jag inte kommer att kunna få tillbaka röven endast av att springa? Och då blir det jobbigare.. VILL TRÄNA GYMNASTIK IGEN! Måste verkligen höra med något cheerlag som har träningar. Jag åker var som helst för att få träna lite gympa.

Det bästa är badet efteråt också. Melissa droppar i badkaret, fotmassage, skrubb, ansiktsmasker, krämer. ÅH!

Jag får ganska ofta frågan "Är du vig fortfarande?" av mina vänner/bekanta och även här i bloggen. Så här är det, jag är född med hyffsat överrörliga leder, vilket gör att jag ALLTID (ok, i några år till då)  kommer att kunna sätta mig i spagat utan problem, även om det drar lite i lederna. Jag har inte stretchat på snart 2 år och tänkte prova idag, bara för att se hur illa det låg till, och som ni ser på bilderna nedanför så ser det OK ut för att inte har hållt på med sådan på så länge. Var inte meningen att bilderna skulle hamna här (skulle skicka till en vän bara) men dom blev så minnesvärda ändå så.

OM ni missade att se cheer från SM på tvn, så får ni en andra chans nu.

Väldigt bra filmat tycker jag, roligt att TVn visar cheerleading. Tycker däremot de borde filma och visa upp svårare akrobatik samt baskets (då man kastar någon i luften som gör någon frän volt).

Idag är det DM södra och jag önskar alla Cheerleaders lycka till. Ett extra lycka till går självklart till MFC då jag anser att de är den trevligaste föreningen (som jag har upplevt det!) De är glada, hälsar, kommer och pratar. Tycker att det är så trist då vissa tjejer i vissa föreningar kollar snett på tävlingar, kläcker ur sig fula kommentarer och önskar att någon gjorde misstag. Make LOVE, ni är där för att ni älskar sporten och ni alla gör det möjligt för varandra att titta på sporten!

Europeiska mästerskapet 2008. Jag och Nikki körde individuellt. 

ÅÅÅÅH <3 Jag fick precis en film på mig som visades på nyheterna inför EM 2008 då jag tävlade individuellt. De hade för bara ett tag sedan tagit bort den från hemsidan och jag trodde att jag skulle DÖ då jag inte hade filmen. Men kom sedan på att EN person hade den på sin dator, var dock lite orolig för att höra av mig. Dels för att han hatar mig nu tror jag och dels för att jag kanske inte vågade höra "Nee har inte kvar den" Men som tur, hade han kvar den =D

Några bilder från filmen:

25 april 2008 - jag leker efter träningen.

Gah så länge sedan det var som man tränade. Men vet ni vad? Trots att jag aldrig kännt mig så svag som nu, så är jag glad ändå som får ha en kvinnlig kropp ett tag till framöver. (okej magrutorna finns ju kvar än men resten.. is gone!)

Åååh satt och kollade igenom gamla tidningsarticklar och blev nostalgisk! HÄRLIGA TIDER! Ni som fortfarande är aktiva och har chansen att tävla individuellt, GÖR DET och tveka inte en sekund!  Det var lätt det roligaste som jag har gjort i mitt liv inom sport. Ja, visst skador hit och dit fick man ju ta, konstigt nog hade jag alltid det innan viktiga tävlingar, men ja. Livet!